Victoria Beckham - Den osminkade sanningen
Victoria Beckham vs. Familjen Annorlunda
TV är ganska läskigt ibland. Som dokumentären om Victoria Beckham jag såg idag. Världen beundrar henne, jag blir mörkrädd. Exempelvis så talades det om hennes tre graviditeter. Första gången hon var gravid visade hon stolt upp sin mage i tighta mamma-kläder. När hon var gravid med andra sonen försökte hon dölja magen så mycket som möjligt. Vid tredje graviditeten visade hon sig knappt offentligt. Efteråt såg inte en enda journalist till henne innan hon tappat vartenda gram. Jag undrar bara, hur bra mår man då?
Dessutom ryktas hon ha haft ständiga problem med sin relation till David. Och efter varje svår händelse i sitt liv tappade hon ännu mer vikt. Hon gav sig in i modet och gav oss årets frisyr 2006 (ingen har väll glömt hennes bob som var mycket längre fram ön bak?) och gick modevisningar för alla stora designers. För inom modeindustrin kan man ju aldrig vara för smal. Resultatet av detta var småflickors beundran och antalet anorexiafall ökade explositionsartat över världen.
Jag tror att det finns en oerhört stor saknad här i världen. En saknad efter något djupare, något som varar för alltid. Vi vill hitta meningen i livet, men dyrkar istället ytligt kändisskap. Det finaste du kan bli i vårt samhälle är känd, och det är klart, om alla känner igen dig får du ju en viss form av bekräftelse. Min dröm är att bli skådespelerska, och att få ett erkännande för vad jag gör. Men jag har egentligen aldrig velat bli känd. För det finns få saker i livet jag tycker verkar så tråkigt. Istället tror jag att jag har funnit något djupare, något som kommer att vara för alltid. Hans namn är Jesus. Om du inte förstår vad jag menar, så har jag ett utmärkt tips. Den heter Mattteusevangeliet. Läs den, en riktigt gammalklassiker med pärlor som Bergspredikan och den gyllene regeln. Och samtidigt den optimala kärlekshistorien. Bara ett litet tips sådär mitt i allt.
Men det finns saker på TV som gör mig glad också. Som Familjen Annorlunda. Ungarna skriker något fruktansvärt, men jag imponeras av dessa förärldrar som orkar ha så många barn, orkar byta miljontals blöjor och älskar och ge sina barn och varandra så mycket kärlek. Det är coolt på riktigt. Att de bara får sitt liv att fungera alltså, wow!
Nu ska jag försöka få lite plugg gjort, innan det är dags att sova. För trots att jag sov till halv två idag börjar jag redan bli trött igen. Det är hårda tider att vara människa.
Bless and ♥
