Think Jane Austen

Världens roligaste sport. Uppfunnen idag av galna esteter på en fri idrottslektion. Reglerna är följande:
1. Det finns inga regler. Särskilt inte faul.
2. Inga tacklingar är för fula. Att brotta ner motståndarnas längsta spelare, alternativt hålla fast väldigt hårt, är så gott som obligatoriskt.
3. Se upp för armbågar rätt i huvudet. Hjälm är ett hett tips.
4. Försök att inte hoppa in i väggarna allt för mycket. Det gör ont.
5. Alla medel att sätta bollen i korgen är tillåtna, inklusive hoppa från bänkar med mera.
6. Bollen kan nästan aldrig hamna utanför.
7. Spelarna kommer och går hela tiden. Se till att hålla koll på vilka som är i ditt lag.
8. Använd skor för att undvika blåmärken under tårna orsakat av för mycket hoppande. För det gör ont.
9. Räkna inte poäng. Då kan alla säga att de vunnit sen.
10. Skratta, helst hela tiden.

Så iväg och spela estet-basket gott folk!
Bless and ♥

Bild: Google

Till final: E.M.D. - Baby Goodbye, Molly Sandén - Så vill stjärnorna
Till andra chansen: BWO - You're not alone,  Rigo & The Topaz Sound feat Red Fox - I got u
Internationella juryns favorit: Sofia - Alla
Kvällens sötaste: Martin Rolinksi. Han ser ut som en urgullig blandning av Heat Ledger och Björn Gustafsson. Naww!Kvällens sämsta: Vad är det här, först kommer Lasse Lindh sist, och sedan går BWO inte direkt till Globen! Bojkott, någon?
Kvällens lögn: Jag erkänner, jag kommer kolla nästa vecka också.
Kvällens tråkigaste: Den där helt meningslösa pausunderhållningen. Det är ju inte kul någonstanns.
Kvällens U2 kopia: Mikael Rickfors- Du vinner över mig
Kvällens Eurovision: Sofia med låten Alla. Äntligen någon som skrivit en låt vi faktiskt kan vinna med! Hade varit jättekul att skicka den här.
Kvällens bästa outfit: Maja Gullstrands dansare. Hur fina klänningar som helst.
Kvällens sämsta dans: E.M.D. Dum idé att försöka köra samma dans som proffsdansare i likadana kläder. Resultatet blir bara att de stackars Idol-förlorarna såg ut som de inte kunde dansa heller.
Kvällens knasigaste: Alexander Bards ryttaroutfit. Det är så grymt häftigt med människor som vågar vara lite galna.
Kvällens upprepning: Petra Mede drar samma skämt med Molly Sandén som med Amy Diamond förra veckan. Och det var inte ens kul första gången.
Kvällens roligaste: Petra Medes Alla-skämt. Haha, för första gången höll jag på att flabba ihjäl mig i TV-soffan.

Bless and ♥
Bild: Google

I kväll, eller snarare i natt, är det dags för filmvärldens stora händelse. Oscars galan. Jag skulle grymt gärna vilja se den, men tyvärr går den klockan halv tre. Så det kan bli knepigt. I alla fall om man ska kunna göra något vettigt i skolan i morgon. Så förmodligen får det bli sammandraget i morgon kväll. Eller till att gå upp tidigt. Men jag skulle sjukt gärna vilja se Robert Pattinson dela ut ett pris, och jag vill se Heat Ledger få priset för bästa manliga biroll. För det har han sannerligen förtjänat. Vi får väll se hur det blir...

Bless and ♥

Bild: Google

Singellivet är över. Carrie (Sarah-Jessica Parker) letar lägenhet tillsammans med Big (Chris Noth), och för att den juridiskt sett ska vara även hennes bestämmer de sig för att gifta sig. Samantha (Kim Cantrall) bor i Los Angeles tillsammans med Smith Jerrod, som hans pr-agent och flickvän. Miranda (Cynthia Nixon) bor i Brooklyn tillsammans med Steve, Brady och Steves dementa mamma, och är relativt nöjd med livet som småbarnsförälder. Och Charlotte. Charlotte (Kristin Davies) lever sin dröm som mrs Harry Goldenblatt i en underbar Park Avenue-lägenhet tillsammans med deras kinesiska adoptivdotter Lily.

Allt verkar slutligen ha löst sig för de fyra singeltjejerna, men plötsligt händer det som inte får hända. Big överger Carrie vid altaret. Steve är otrogen mot Miranda, och Samantha får syn på sin sexgud till granne.

Sex and the City - the Movie är uppföljaren till tv-serien som har älskats av kvinnor över hela världen. Givetvis utspelar den sig i fantastiska New York, och både staden och designerkläderna spelar huvudroller i filmen. Det har gått många rykten om garderobens storlek hos tjejerna, och de ryktas att Sarah-Jessica Parker ensam hade drygt 100 klädbyten i filmen, medan de andra tre hade ungefär lika många tillsammans. När filmen spelades in fullkomligt dränktes de i papparazzifotografer, och rykten om filmens handling var det absolut heteaste på skvallermarknaden. Förväntningarna var skyhöga, och tre generationer kvinnor höll andan.

Men tyvärr lyckas inte filmen uppfylla dem. I slutändan känns allt bara... fel. Den älskade tv-serien har kretsat kring singellivet och längtan efter att hitta den rätta, vilket slutligen löste sig för dem alla. Filmen har mest älskade karaktärer som gör fler saker, och det är inte det som händer som är intressant. Vi vill se Carrie börja dejta andra igen, inte sörja Big. Filmen stryper mest det lyckliga slut som tv-serien hade, och fyller biljettkassorna till bredden.

Visst kunde mycket ha varit bättre, men samtidigt är de härliga karaktärerna där och de underbara kläderna och Carries Manholos har åter huvudrollen. Filmens sound är väldigt lite New York, eller kanske snarare mer Queens än Manhattan. Men älskade du tv-serien är filmen sevärd, har du inte sett serien skulle du nog klassa den som bra.

Betyg:

Bless and ♥
Bilder: Google

Victoria Beckham vs. Familjen Annorlunda

TV är ganska läskigt ibland. Som dokumentären om Victoria Beckham jag såg idag. Världen beundrar henne, jag blir mörkrädd. Exempelvis så talades det om hennes tre graviditeter. Första gången hon var gravid visade hon stolt upp sin mage i tighta mamma-kläder. När hon var gravid med andra sonen försökte hon dölja magen så mycket som möjligt. Vid tredje graviditeten visade hon sig knappt offentligt. Efteråt såg inte en enda journalist till henne innan hon tappat vartenda gram. Jag undrar bara, hur bra mår man då?

Dessutom ryktas hon ha haft ständiga problem med sin relation till David. Och efter varje svår händelse i sitt liv tappade hon ännu mer vikt. Hon gav sig in i modet och gav oss årets frisyr 2006 (ingen har väll glömt hennes bob som var mycket längre fram ön bak?) och gick modevisningar för alla stora designers. För inom modeindustrin kan man ju aldrig vara för smal. Resultatet av detta var småflickors beundran och antalet anorexiafall ökade explositionsartat över världen.

Jag tror att det finns en oerhört stor saknad här i världen. En saknad efter något djupare, något som varar för alltid. Vi vill hitta meningen i livet, men dyrkar istället ytligt kändisskap. Det finaste du kan bli i vårt samhälle är känd, och det är klart, om alla känner igen dig får du ju en viss form av bekräftelse. Min dröm är att bli skådespelerska, och att få ett erkännande för vad jag gör. Men jag har egentligen aldrig velat bli känd. För det finns få saker i livet jag tycker verkar så tråkigt. Istället tror jag att jag har funnit något djupare, något som kommer att vara för alltid. Hans namn är Jesus. Om du inte förstår vad jag menar, så har jag ett utmärkt tips. Den heter Mattteusevangeliet. Läs den, en riktigt gammalklassiker med pärlor som Bergspredikan och den gyllene regeln. Och samtidigt den optimala kärlekshistorien. Bara ett litet tips sådär mitt i allt.

Men det finns saker på TV som gör mig glad också. Som Familjen Annorlunda. Ungarna skriker något fruktansvärt, men jag imponeras av dessa förärldrar som orkar ha så många barn, orkar byta miljontals blöjor och älskar och ge sina barn och varandra så mycket kärlek. Det är coolt på riktigt. Att de bara får sitt liv att fungera alltså, wow!

Nu ska jag försöka få lite plugg gjort, innan det är dags att sova. För trots att jag sov till halv två idag börjar jag redan bli trött igen. Det är hårda tider att vara människa.

Bless and ♥

Markus Krunegård. Han är en vampyr. ;)
Bild: Google

Jag är verkligen förkyld idag. Det är inget som slår mig direkt när jag vaknar, men som undan för undan visar sig. Jag är inte förkyld, jag är jätteförkyld. Näsan rinner, jag känner mig som en stor slemboll och får nysattacker var tredje minut. Det börjar bli lite jobbigt måste jag erkänna.

Fast på samma gång älskar jag att vara sjuk. I alla fall om man är lite lagom sjuk, typ feber eller lite lagom migrän. När man liksom tryckt i sig tillräckligt med Alvedon för att ta bort den värsta huvudvärken, men fortfarande mår illa och känner att nej, det blir ingen skola för mig idag. När man i stället sätter sig och tittar på söta filmer, som Notting Hill, eller bara ligger under täcket och lyssnar på Markus Krunegård och Lasse Lindh. Det är mys det.

Olyckligtvis känner jag mig inte riktigt så sjuk än. Jag måste ändå sitta och skriva på min engelska inlämning som skulle varit inne för typ en månad sedan. Fast det gör jag egentligen inte. Jag har inte ens öppnat dokumentet på datorn än. Istället läser jag världens bästa tidning, IKON 1931, och har precis lyckats hitta en jättegullig basist. Om någon av er känner Jesper Sandberg i Intohimo kan ni väll skicka hans nummer till mig?

Bless and ♥

Listor:

Mitt lätta beroende att skriva upp saker på listor går nu ut över er. Hoppas det inte tråkar ut er helt, utan att ni istället blir inspirerade och börjar lägga upp era egna.

Tyska:

Ett galet skojigt språk att lyssna på, som samtidigt är så fult. Typ som danska, men med spik istället för gröt i munnen. Dessutom kan jag inte säga något som är det minsta vettigt på språket. Mitt ordförråd är starkt begränsat till Nur über meine leiche, Sieg Heil och Heil

Hitler. För jag säger ju aldrig något annat. Språkkurs, någon?

Span:

Att spana på söta pojkar är otroligt underskattat. Och man blir lite kär i mänskligheten på samma gång. Efter ett tag lär man sig se vad det är som gör varje person unikt, och tillslut har du ett ansikte fastklistrat på näthinna. Skitsamma att du inte vet ett gnota om honom, du kommer alltid minnas hur han ser ut... Flickor borde börja spana mer, pojkarna borde bjuda ut mer. Och sen skulle vi leva lyckliga i alla våra dagar. Som i ett stort, härligt kollektiv. Alternativt som mormoner med massbröllop. Det är säkert rätt spännande det också.

Krukväxter:

Någon som kan det här? Själv kan jag inte ens avgöra om min kaktus är död eller inte. Men det skulle inte heller vara den första kaktus jag dödar av vattenbrist... Säger man det förresten på Stockholmska blir det kukväxt. Och det är ju lite skojigt sent på kvällen.

Tandtråd:

Jag har funnit det slutgiltiga beviset på att jag har börjat bli gammal - jag använder tandtråd! Jag märker ingen skillnad alls, men min tandläkare kommer att bli glad. Hoppas jag. Vuxenpoäng!!!

Clark Kent-killarna på gymmet:

Just nu svämmas mitt lilla budget gym fullkomligt över av killar i övre tonåren som skulle kunna kallas nördar. Jag funderar bara på varför de tränar. Vill de också förvandlas till Stålmannen? Är det en hämnd på samhället och eventuella gamla mobbare? Är det så man får sin första flickvän? Jag har ingen aning...

Melodifestivalen:

Det är bara att kapituelera - Melodifestivalen är det hetaste just nu! Mer glitter, glamour och schlager bögar till svenska folket! Och med lite tur får vi några bra låtar i år också. Även om det hittills gått åt pipsvängen för både Lasse Lindh och BWO. Well , well...

Mamma och pappa:

Finaste föräldrarna ever! Stöttar alltid, oavsett om det gäller att hämta mig vid bussen vid midnatt en fredagskväll eller bara hjälpa mig välja IV-val. Tack, tack, tack älskade ni!

Jesus:

Hej igen! Vi borde lätt spendera lite mer tid tillsammans. Förlåt att jag har varit lite upptagen med en massa skit som inte spelar den minsta roll. Men du kan väll knuffa lite på mig så jag tänker på vad som är det viktigaste egentligen? Jag menar, du älskar mig villkorslöst och har redan dött för mig, borde inte Balenciagas vårkollektion liksom komma lite i bakgrunden då?

Snuskminuten på P3:

Eeeeh...? Bara sjukt och inte kul någonstanns. Skaffa ett liv stackars människor. Eller gå till en psykolog. För ni har bara allvarliga problem. Face the truth...

Bless and ♥

Führens Elit är utan tvekan en av de bästa filmer jag sett om Nazityskland. Kanske för att den är i amerikansk stil, men ändå inte amerikaniserad. Kanske för att de pratar tyska. Eller helt enkelt för att skådespelarna är så otroligt bra.

Filmens handling kretsar kring Friedrich, en ung och mycket lovande boxare som lever i Tyskland år 1942. Hans familj är fattig, och Friedrich kan varken satsa på sin boxningskärriär eller utbilda sig. Men en dag får han en fantastisk möjlighet. Han blir erbjuden en plats på en av Napola skolorna. Skolan är mycket patriotisk och millitant, men när man gått ut kan man bli i princip vad som helst. Med hjälp av en ambitiös tränare blir Friedrich snabbt känd i ringen, och han anses vara en mönster tysk. Steg för steg hjärntvättas han, tills han möter den aristokratiske Albrecht, och för första gången börjar han tvivla på nazismen.

Med sina fantastiska skådespelare, regi och ljussättning är det en njutning inom filmkonsten, men med sitt budskap har den ändå så mycket mer. Det mest centrala är var gränsen mellan onda och goda går, ett mycket intressant ämne med många aspekter. Führens Elit tar upp några av dem, men speglar samtidigt vardagslivet i en mycket strikt skola där eleverna behandlas illa av överheten. Och där det viktigaste av allt är att vara en god tysk, kämpa för sitt land och att i sitt sista andetag utbrista Heil Hitler!

Betyg:
 
Bless and ♥

Saker jag gör mitt i natten i stället för att sova (och som jag verkligen måste sluta med)...

- Tvättar kläder jag fått för mig att jag verkligen MÅSTE ha nästa dag

• Lyssnar på Lasse Lindh (haha, jag börjar bli löjligt besatt xD)

• Kollar på film

• Skriver onödiga saker på datorn...

• Läser gamla modetidningar

• Dricker thé (allvarligt, hur dum kan man bli?)

• Löser soduku

• Försöker bestämma mig för om jag ska träna nästa dag eller inte...

• Hittar på gulliga liv med personer jag aldrig kommer leva med. Jag tror jag ska börja berätta dem för er, det är galet sött. ;)

Jag skyller allt på att jag är inbiten nattmänniska. Lätt att jag tänker skaffa en utbildning som gör att jag kan jobba på nätterna och sova på dagarna.
Bless and ♥

Godmorgon världen!
Hoppas ni haft en bra morgon och tryckt i er yoggi trekorn, banan och en stor kopp thé, för det har jag och det var bra. ;)

Just nu sitter jag i skolan och väntar på mina små söta vänner, letar efter en fin laptop och gör saker som man aldrig hinner göra på internet annars. Som att kolla in Bilddagboken. Det är lite skojsigt det...

Vad har ni för er?
Bless and ♥

Yeah!
Idag ska bli dagen när jag fångar dig
Idag ska bli dagen när du, du blir min
Du tror ingen ser men jag har sett dig och vet att du längtar bort
O jag må vara luggsliten och sken, aldrig fel
Jag ska slåss i dina kvarter
Jag ser gata upp, gata ner
Jag skrika ut ditt namn
Som alla vet
Jag ska slåss i dina kvarter
Jag ser gata upp, gata ner
Jag ska bygga oss en sol
I luften av dina drömmar ska jag bo

Idag ska bli dagen när jag välter dig
Idag ska bli dagen när du kysser mig
Och vi har väntat för länge och saker har kommit emellan
Men aldrig mer¨Jag ska skrika så högt att änglarna ramlar ner
Jag ska slåss i dina kvarter
Jag ser gata upp, gata ner
Jag skrika ut ditt namn
Som alla vet
Jag ska slåss i dina kvarter
Jag ser gata upp, gata ner
Jag ska bygga oss en sol
I luften av dina drömmar ska jag bo

Kom som du är
Kom vackra
Kom, kom som du är
Kom vackra
Kom, kom som du är
Kom vackra
Kom
Jag ska slåss i dina kvarter
Jag ser gata upp, gata ner
Jag skrika ut ditt namn
Som alla vet
Jag ska slåss i dina kvarter
Jag ser gata upp, gata ner
Jag ska bygga oss en sol
I luften av dina drömmar ska jag bo

Älska! <3<3<3<3
Hihi, vad fjortis jag är ibland. ;)

Jo, jag vet att det börjar bli lite i senaste laget. Men här kommer en summering av kvällen.

Till final: Måns Zelmerlöw - Hope & glory, HEAT - 1000 miles

Till andra chansen: Amy Diamond - It's My Life, Lili & Susie - Show me heaven

Internationella juryns favorit: Amy Diamond - It's My Life

Kvällens bästa: Lasse Lindh och Bandet - Jag ska slåss i dina kvarter

Kvällens fulaste: Killen i HEAT's liiite för tighta byxor.

Kvällens konstigaste: Hur kunde Lasse Lindh komma sist?

Kvällens näst konstigaste: ... fruktansvärt osynkade armrörelser. Det såg ju bara ut som om de höll på att drunkna.

Kvällens löjligaste: Amy Diamond. Allvarligt, vad är poängen med henne? Hur kan alla tycka hon är så bra?

Kvällens tråkigaste: Petra Mede. Hur blev hon komiker?

Kvällens saknad: Björn Gustafsson och Kristian Luuk, den här veckan också...

Kvällens sötaste: Lasse Lindh, alla gånger.

Kvällens dåligaste: Röstningsreglerna. SVT är galet pengakåta. De förlorar bara på det själva.

Snälla, kommentera om ni också sörjer att Lasse Lindhs briljans inte blev förstådd! Jag börjar känna mig lite ensam...

... lär sig av sina misstag. Jag tillhör uppenbarligen inte dem. Eller så tycker jag bara om att köra mitt liv på repris med jämna mellanrum. Om det inte skulle varit tillräckligt frustrerande första gången eller så.
Bless and ♥

Jag älskar de dagar när man för en gångs skull tror att man har tänkt ett steg längre och äntligen övermannat livet. När man känner att nu, nu vet jag exakt vad som kommer hända! Och vad blir resultatet? Istället för att fortsätta framåt längs den fina kuststräcka med olivträd längs kanterna som vi noggrant mätt upp händer något helt annat. Liksom bara för att retas gör livet en piruett, hoppar över till närmaste lilla skogsväg och girar 180 grader åt höger. Tji fick du!

Det var en gång en prins och en prinsessa. Egentligen passade de inte alls ihop, men fick med jämna mellanrum för sig att de skulle göra ett försök. Senaste gången hade han fått för sig att han hade känslor för henne, samtidigt som hon för första gången i sitt liv inte hade några alls för honom. Till slut börjar det ligga något desperat över alla hans försök att övertala henne att de var menade tillsammans, och hon tyckte så synd om honom att hon bestämde sig för att göra ett försök. Så hon är modig som tusan och övermannar sin rädsla för att prata om sina känslor, eller i alla fall dem som hon skulle kunna få, med den som råkar vara föremål för det hela. Och vad får hon för svar? "Nej, det vore inte schysst mot min kompis som jag dejtar".

Hade jag varit kär hade det varit ett hårt slag. Istället insåg jag det motsatta. Det spelade inte den minsta roll. Helt ärligt, jag brydde mig inte. Jag blev snarast glad. Jag insåg sedan att jag borde spendera mindre tid med den här personen, och mer med folk som faktiskt vill samma sak en vecka i sträck. Borde det förresten inte vara en skyldighet att tala om för någon när man slutar vara kär i dem? Så man kan undvika dumma misstag?

Livet gör lite som det vill. För starkt för att kuvas, för vackert för att resultatet ska bli bra. Det enda som vi egentligen kan göra är att blunda, ta ett djupt andetag och kasta oss ut i vinddraget. Som när man hoppar bungy-jump. Änvänd hjälm bara. Så att du inte skadar dig om du har felbedömt linlängden och skulle toucha baken en aning med hjässan. Och den allra bästa hjälm du kan ha är självklart den som älskar dig villkorslöst och säger till dig vad du borde och inte borde göra. Sen är det upp till dig vem din hjälm blir.
Bless and ♥

Bilder: Google

Det var en gång, i ett land någonstanns i världen, en man som hette Willy Wonka (Johnny Depp). Han hade en talang som saknade dess motstycke, särskilt när det kom till godis. Hans recept blev snabbt legendariska, och han blev världskänd ungefär i samma takt som spionerna nässlade sig in på hans fabrik. Plötsligt sålde alla konkurrenter hans godis, och han beslöt sig för att avskeda alla sina anställda och stänga sin fabrik för gott.

Men några år senare öppnade den upp igen, men ingen såg någonsin till någon av hans anställda. En vintermorgon sprids en fantastisk nyhet över världen. I fem av alla sina miljontals chokladkakor har Willy Wonka placerat en gyllene biljett. Det barn som hittar en biljett är välkommen att besöka hans fabrik tillsammans med en förälder, och ett av dessa fem barn kommer vinna ett fantastiskt pris. Men det finns en pojke som vill vinna mer än alla andra. Hans namn är Kalle (Freddie Highmore). Det finns dock ett problem, hans föräldrar är mycket fattiga och har bara råd att köpa en chokladkaka om året till honom. Men mirakel kan inträffa...

Tim Burton har gjort en fullkomligt makalös version av Roald Dahls älskade barnbok. Han har valt ut sina favoritskådisar (Depp och Tim Burtons fru Helena Bonham-Carter i rollen som Kalles mamma), hittat de bästa koerograferna och helt enkelt skapat magi i detaljerna. Depp är helt fantastisk i rollen som Willy Wonka. Han gör en otroligt udda karaktär, samtidigt som det finns underliggande seriositet och djup. Jag imponeras ständigt av hans förmåga att skapa så annorlunda karaktärer som exempelvis Willy Wonka och Jack Sparrow, men ändå göra dem fullständigt olika varandra. Freddie Highmore i rollen som Kalle är även det ett strålande val. Highmore är precis så charmig och söt ett barn kan vara utan att kännas dum, och hela karaktären utstrålar en fantastisk godhet. Filmen fokuserar även en hel del på Wonkas barndom, och vi ser den kände skräckfilmsskådespelaren Christopher Lee i rollen som hans far, tandläkaren Wilbur Wonka.

Kalle och Chokladfabriken är helt enkelt en underbar film som måste ses. Utan tvekan, av alla människor på denna jord.

Betyg:


Bless and ♥

Bilder: Google

Bridget Jones Dagbok är modern Jane Austen, men samtidigt med äkta Sex and the City känsla. Bridget Jones (Renée Zellweger) är 32 och fortfarande singel, med en stark känsla av att hon är tio för mycket, både i år och kg. När det nya året börjar bestämmer hon sig för att börja skriva dagbok, reda upp sitt liv och skaffa sig en vettig pojkvän. Allt börjar lite lagom lyckat när hennes mamma försöker para ihop henne med den oförskämt snygge advokaten Mark Darcy (Colin Firth). Tyvärr verkar han vara fullständigt vedervärdig, så varför bekymra sig om honom när hennes otroligt sexige chef Daniel Cleaver (Hugh Grant) finns i närheten. Trots allmänt oflyt i livet lyckas hon få till det med Cleaver, men talar han verkligen sanning om allt?

Helen Fieldings bästäljande bok ligger till grund för filmen som har fått samma namn, och som bäst beskrivs som Stolthet och Fördom år 2000. Känner man till den klassiska romanen är filmen ganska förutsägbar, och som en extra symbol för detta har mr Darcy fått behålla sitt efternamn. Jag måste dessutom säga att jag älskar det faktum att det är Colin Firth som spelar Darcy även i denna film, för ingen kan göra det som han (Förstår du inte varför måste du se BBC:s version av Stolhet och Fördom). Det är också helt fantastiskt att han använder sig av samma karaktär, fast det nu historiamässigt är 300 år senare. Hugh Grant kör hårt på sin stereotypa brittiske kille som han gör i alla sina filmer, men är nu ovanligt känslokall och rockstjärnelik. Det är inte särskilt mycket variation, men man får glädjas åt det lilla.

På grund av vissa saker som hänt nyligen identifierar jag mig ovanligt mycket med Bridget, vilket gör att jag kanske tycker den är lite bättre än vad den egentligen är. Renée Zellweger gör sin roll otroligt bra med engagemang och en välgenomtänkt karaktär. Hon lyfter hela filmen, och det är förmodligen den bästa rollgestaltning hon någonsinn gjort, och någonsin kommer att göra.

Betyg:


Bless and ♥

Bilder: Google

Sitter just nu och kollar på Knutby - Vägen hem (inlägget publiceras dock efter programmets slut då jag inte har internet på datorn jag skriver på). Och det är ganska hemskt att se. Särskilt de delar när de säger sig tro på samma saker som jag tror på, men på ett helt annat sätt. För att inte tala om allt det där med att stötta sina kristna bröder och systrar. Men är Knutbys församling verkligen kristen? Vem har satt upp kriterierna för och bestämt att de är en sekt? Precis vad tror de? Måste jag stötta andra kristna bara för att de är kristna? Och vem har bestämt att det?

Enligt Wikipedia är de kriterier som ska uppfyllas för att en förening ska klassas som en sekt följande:

1. Frivillig organisation där medlemskapet förtjänas.
2. Medlemskapet är exklusivt och kan fråntas de medlemmar som inte följer gruppnormerna.
3. Medlemmarna ser sig som en elit som är i besittning av särskild kunskap.
4. Sekten är vanligen i konflikt med sin omgivning.
5. Inom sig är sekten vanligen egalitär, det vill säga alla troende är ett prästerskap.
6. Sekten är etisk och asketisk, alltså att man har vissa levnadsregler och offrar tid och pengar på sin grupp.
7. Slutligen är sekten totalitär, det vill säga kräver totalt engagemang och försöker styra individens liv.

Men är alla sekter dåliga? Jag tycker verkligen att Ku Klux Klan är helt fel ute, liksom mormoner och scientologer. Men även den kristendomen var ursprungligen klassad som sekt. När blev den accepterad av omvärlden? Var det när Rom införde det som stadsreligion under Konstantin? Jag tror inte att någon vet säkert. Men det skapar nya frågor. Kommer Scientologerna om tvåhundra år vara klassad som en religion? Och är det möjlgt med en bra sekt?

När det gäller Knutbyu så hör jag så mycket de säger som är så otroligt bra. Som att de uppmanar varandra att be för sina problem, och uppmana alla att göra det samma. De är hårt ansatta när det talar om det, men litar till bönens kraft. Det är vackert. Jag ser också människor som verkligen brinner för sin tro, en karismatisk församling som jag en gång tror har haft så fantastiskt mycket gott. Men som någonstanns på vägen har hamnar snett, riktigt snett. Jag ser ungdommar vars ögon brinner av iver och intresse, vilket blir mer och mer ovanligt inom kyrkan. Någonstanns inom oss finns det något som vill ha regler. Om vi sedan gillar att bryta dem eller inte är en helt annan sak, men vi vill veta vad som gäller. Ett exempel på detta ser vi genom alla människor som konventerar till Islam, en av de religioner som har tydligast regler för vad man får och inte får göra.

Kristendomens Gud förlåter. Be bara om det, och du skall bli förlåten. Det är ett vackert löfte. Och det är ett av de löften jag bygger mitt liv på. Det är en av de saker jag innerligt hoppas jag kan dö för, och en av de saker jag försöker leva genom vad jag gör och vem jag är.

Det här börjar bli långt, så jag tror jag sparar funderingarna om ifall man alltid måste stötta andra kristna eller inte till någon annan gång. Men det kommer.

Bless and ♥

En gammal kliché säger: "Vi svenskar äter för att leva, men fransmännen lever för att äta". Och det är ungefär hela Råttatouilles handling.

I Paris lever råttan Remy, vars högsta dröm är att bli kock. Han älskar att exprimentera med olika smaker, och missar så gott som aldrig kändiskocken Gusteaus matlagningsprogram. Efter dicerse missöden kommer han bort från sin familj, men lyckas hamna på Gusteu, hans drömmars lyxresturang. Gusteau själv har nyligen avlidit, och resturangen drivs nu av en köksmästare som bit för bit försöker förvandla gourment resturangen till ett snabbmatshak. Remy chockeras över detta, men när han möter den fullkomligt talanglöse kocken Linguini börjar de sammarbeta, vilket leder till en galen kedjereaktion...

Råttatouille är en relativt charmig berättelse, men Pixar har helt klart gjort bättre filmer. Mycket av historien är uppbyggd på de romantiserade bilderna av Paris comme la capitale de romance (Paris som romantikens huvudstad). Karaktärerna är fumliga och inte särskilt underhållande i längden, med undantag för matkritikern Ego som är riktigt sevärd. Handlingsmässigt är det inte särskilt spännande med för många bispår, och slutet känns löjligt även i jämförelse med övriga filmen. Ska du passa barn i tioårsåldern någon kväll är Råttatouille kanske ett hyfsat filmval, men annars kan du lika gärna strunta i att se den.

Betyg:
 

Bless and ♥

Vad gör blommor på vintern och snön på sommaren?
Finns Anders på riktigt?
Vad skulle jag inte klara mig utan?

Hur många människor kan man älska?

Varför är fransk grammatik så svårt?
Var går gränsen mellan vänskap och kärlek?
Vad heter Franska Västafrika på franska?
Hur mycket thé kan man dricka utan att det blir skadligt?

Har ni några bra svar kan ni väll meddela mig dem. ;)
Bless and ♥

Det är hjärtskärnade vackert där jag bor. På sommaren är allt grönt, med små inslag av blommor. Och på vintern sover världen under ett täcke av vitaste snö. Man vill bara göra snöänglar hela dagarna, och samtidigt drömmer jag om värme.

Underbart med lov nu i vilket fall som helst. Jag erkänner stolt att det enda vettiga jag har gjort idag var att laga mat, annars har jag suttit alldeles för länge vid datorn och kollat på Sex and the City.

Men nu börjar det bli hög tid att ta sig i kragen och göra något av livet. Om en timma eller så bär det av till staden för någon timmas träning på gymmet och sedan bio med sötaste Sofia. Och vi snackar inte om vilken film som helst, utan Valkyria...
Bless and ♥