Think Jane Austen

Bussen till stan

Lollo, Markus, Johanna och Bella

Moi

Bussen hem

Midnattsmatteplugg :P

Så, vad hände egentligen igår kväll? Lite, och mycket på samma gång. Var på ungdomsgården på Amandas maskeradkalas (grattis! :D), men åkte hem rätt tidigt för att plugga matte. Pluggade matten, läste ut Mansfield Park (superbra!) och började kolla på Patrik 1,5 (superbra för att vara en svensk film!).

Nu krånglar kameran och vill inte överföra bilderna till datorn. Suck...
Bless and ♥

Bilder när man ser lite borta ut är rätt skojiga...

Inom mig har jag en helt manisk ådra som kommer fram ibland. Som den här helgen. Jag har bakat konstant (och eftersom jag inte gjort något annat än baka har jag inte heller hunnit fota det ;), så till den milda grad att min mamma börjat fundera på om jag fått ätstörningar. Men det kan jag garantera att jag inte har.

Nu måste jag plugga lite historia, och så ska jag läsa så mycket jag bara hinner i Mansfield Park. För i morgon är det skola igen...

Det är inte konstigt sagorna inte funkar när man har fel rekvisita. Som glasskor, talande speglar, pepparkakshus, halva tekoppar och en egen uppfödning av prinsgrodor. Jag tror jag ska börja samla...
Bless and ♥

Bild: Google

Vi har alla dem liggande hemma, de där böckerna vi någon gång fått i julklapp av någon välmenande släkting, men aldrig orkat läsa. Nu har jag i alla fall tagit mig igenom min, efter sisådär två år. Känslan av att äntligen läst den är dock bättre än vad boken var.

Solveig Olsson-Hultgrens ungdomsroman utspelar sig i Sverige 1932. Kvinnorna har nyligen fått rösträtt, men känner sig fortfarande diskriminerade i samhället. Homosexualitet är brottsligt och lågkonjunkturen gör att det inte finns några jobb att få.

I allt detta växer fjortonåriga Anna upp. Hon drömmer om att bli arkitekt som sin amerikanske far och få bygga hus, men måste istället försöka hitta jobb för att försörja en alkoholiserad mor och en fyraårig lillasyster. Så drömmarna blir liggande i en låda i form av en ritning. En ritning där Anna har målat fyra rum, ett att äta i, ett att sova i, ett att umgås i och så det fjärde rummet. Men exakt vad hon ska ha sitt fjärde rum till vet hon inte. Så tills hon kommit fram till det frågar hon dem hon möter för att försöka upptäcka vad som är viktigast för människor.

Det fjärde rummet är en mycket realistisk skildring av livet i Sverige på 30-talet. Boken är välskriven och jag måste säga att jag tror den innehåller ytterst få faktafel, om ens några. Berättelsen kretsar kring Anna, men tankar om samhället och kulturen vävs ändå skickligt in. Personligen måste jag erkänna att jag egentligen inte gillade boken särskilt mycket, främst för att jag inte är särskilt intresserad om huvudämnet - Sverige i början på 1900-talet. Har man dock intresset tror jag att man kan finna boken hyfsat underhållande. Saknar man intresse är dock historien för svag för att vara riktigt underhållande, även om boken har ett fint slut.

Betyg:
 
Bless and ♥

Klänningar, prinsessor, rockmusik, pastellfärger, lockar och gräddbakelser. Det är så man skulle kunna sammanfatta Marie Antoinette.

Den unga österrikiska prinsessan Marie Antoinette (Kirsten Dunst) gifts bort med Frankrikes kronprins Ludvig XVI (Jason Schwartzman) för att säkerställa en allians mellan de två länderna. Hon anländer till Versailles, och möts av en värld mycket olik hennes egen. En värld där lyxen är allt, där det finns hundratals regler, miljontals etikettsbrott och där hennes främsta uppgift blir att föda en tronarvinge till Frankrikes tron. Men det är inte lätt när hennes nye make, enkelt uttryckt, inte är särskilt sexuell av sig...

Marie Antoinette är en färgsprakande tårta. Handlingen är i grund och botten allvarlig och tragisk, men den moderna rockmusiken, de underbara klänningarna och all lyx och alla skratt skapar en skicklig illusion av lycka. Den unga drottningen är ytterst ensam och olycklig, men dövar sin sorg med de moderna medlen - shopping, alkohol och sötsaker. Samt en (svensk) älskare förstås - Axel von Fersen (Jamie Dornan).  Kärleken är på något sätt filmens centrala tema, och Kirsten Dunst gör en fantastisk rolltolkning på flera plan. På de djupare finner vi sorg, smärta och hemlängtan till Österrike, dolda under en skicklig fasad.

Jag älskar också att Sofia Coppola har varit så nytänkande i sin filmatisering. Den förväntade 1700-tals musiken är utbytt mot underbar rock, och hon har även gjort lyxen både tidlös och modern. Är man modeintresserad är filmen sevärd enbart för sina vackra klännignar. Alla roller är väl tillsatta, och jag gillar särskilt Jason Schwartzman's Ludvig.

Betyg:


Bless and ♥
Bilder: Google

Samhälle Den nioåriga flickan blev gravid med tvillingar efter att ha våldtagits av sin egen styvfar. Läkarna bedömde att hennes lilla kropp inte skulle klara av att genomgå en graviditet och beslutade därför att abortera de båda fostren. Flickans mamma gav sitt godkännande till ingreppet, skriver Metro.

Men nu bannlyster den romersk-katolska kyrkan både mamman och läkarna, medan styvpappan har fått syndernas förlåtelse. En kardinal i Vatikanen försvarar nu bannlysningen, enligt artikeln.

I Brasilien råder i princip abortförbud, enda undantaget är våldtäktsfall och siutationer där mamman liv riskeras".

Sånt här gör mig mörkrädd. Visst, jag tror att abort är fel, och jag tror det innebär att man dödar en människa. Men jag tror inte heller att nioåringa ska föda barn. Men om Vaitkanen nu känner för att fördömma borde de väll sikta in sig på styvfadern? Det är väll han som har gjort något fel, inte flickan. Och för övrigt tvivlar jag starkt på att min nioåriga kusin anatomiskt skulle fixa att föda barn, och dessutom tvillingar... Usch!
Bless and ♥

´Haha, det blev inget städat till slut. Istället blev det ett bortglömt teaparty med sötaste, underbaraste S. Förnuft och Känsla och Shakespear in Love (igen! :P), mycket finare än så blir det inte. Förutom att spendera dryga 6 timmar med S såklart! Du är alltid saknad gumman...
Bless and ♥


Galet härlig bild. Jag hoppar upp, C hoppar fram och en hund mitt i allt... :P

Vaknade i morse och kände mig fortfarande förkyld, så jag kollade på några avsnitt av Sex and the City och försökte bestämma mig för om jag var sjuk eller frisk. Olyckligtvis kom jag inte fram till något, utan beslutade mig istället för att gå ner och kurera mig med en stooor kopp thé. Eller två. Eller tre.

För att vara riktigt korrekt bakade jag scones till, och till scones behöver man film i bästa tea party känsla. Rotade igenom de gamla VHS filmerna jag nu kan se igen och hittade underbara Shakespeare in Love. Såg den, insåg hur mycket jag älskar den och beslutade mig för att se om den så snart som möjligt (vilket av en händelse råkade bli redan samma kväll, och nu sitter jag framför TV:n och skriver detta).

Sedan bar det av på kalas hos min morbrors sambo och hennes son, och jag träffade lite nytt folk som var trevliga så det förslår. Sju sorters kakor var det, plus tårta. Trångt, varmt och jag började känna av att jag var sjuk, men lite skit får man ta!

När vi åkt hem spolade jag tillbaka Shakespeare och beundrade särskilt Ben Afflecks underbara entré, stickade lite på min aningen originella stickning, tog in hästarna och laddade för Melodifestivalen där jag måste erkänna att jag blev grymt besviken.

Så nu sitter man här och skriver, drömmer om det romantiska 1500-talet och äter kladdkaka med nötter. Och inser att världen är bra fin ibland...
Bless and ♥

Här kommer nu kvällen enligt Hanna:

Vidare till Globen: Sarah Dawn Finer - Moving On Caroline af Ugglas - Snälla, snälla

Internationella juryns val: Sofia - Alla

Kvällens besvikelse: BWO åkte ut! Först Lasse Lindh, och nu det här!?

Kvällens roligaste: Att internationella juryn valde Sofia och inte Amy Diamond.

Kvällens dåligaste: Pausunderhållningen, allvarligt, Bring Back Björn!

Kvällens stressigaste: Marina i BWO hann i alla fall vara med. Nice nice!

Kvällens snålaste: Numret till Radiohjälpen saknades, varför SVT?

Kvällens roligaste: Petra Medes stövelskämt. Men det kan ju bero på att jag inte gillar Caroline af Ugglas...

Kvällens tilltugg: Kladdkaka med nötter och keso samt popcorn. Awesume!

Kvällens mest förstående: Världens finaste moster. Hon vet allt vad bra musik är...

Kvällens minst förstående: Mamma. Kalla det vad du vill, Snälla snälla var ändå inte bra.

Kvällens längtan: Finalen i Globen. Även om jag kommer sakna Lasse Lindh och BWO.

Kvällens bandnamnsfundering: Snälla BWO, kan ni inte börja kalla er Bodies Without Organs igen? Det var så mycket coolare.

Bless and ♥
Bild: Aftonbladet.se

3 dl socker (Fair Trade/Rättvisemärkt)

1,5 dl mjöl

3 tsk vanillinsocker

2 tsk bakpulver

4 msk kakao (Fair Trade/Rättvisemärkt)

2-3 dl cashewnöttter

1 dl rapsolja

2 ägg (ekologiska)

Till formen:

Lite rapsolja

Ströbröd

Sätt ugnen på 175 grader. Blanda allt som är torrt, och släng sedan i allt som inte är det. Häll i en bröad form och in i ugnen 35 minuter. Avnjuts med något gott till!

Jag älskar känslan när man inser att man börjar bli förälskad i någon. När man bara kan stanna till och titta på hans profil i ljuset från fönstret. När man bara vill sträcka sig fram och leka med en lock i hans nacke. När man ser de där perfekta läpparna och bara vill kyssa dem. Bara släppa allt och falla djupt ner i någon annans själ. När han är den siste man ser framför sig innan man somnar och den förste man tänker på innan när man vaknar. När hans bild tycks vara ingraverad på ögonlocken.

Det är då jag inser hur galet lyckligt lottad jag är. Som får uppleva det här en gång till. Bara överge allt gammalt, allt inom mig som blivit trasigt, sårat och förstört. Få glömma allt det, och bara leva. För det är kärleken som är livet, de tvekar jag inte på. För vad skulle vi vara utan kärleken?

Om inte det här är beviset för att det finns en Gud, så vet jag inte vad som kan bevisa det. Och trots allt du gjort mot mig så tänker jag fortsätta älska. Älska lidelsefullt och passionerat, även om jag förmodligen kommer att bli sårad igen. För det är det värt, för kärlekens skull.

Så farväl, för det finns någon som betyder mer för mig än vad du gör. Men jag önskar dig allt gott. För jag älskar dig fortfarande. Även om jag inte längre är kär i dig.
Bless and ♥

Vissa gånger finns sånna där minuter som liksom drar ner hela dagen. Som när någon säger något som verkligen sårar. När man inte vet vad man känner för en person, mer än att den gör en glad i hjärtat. När allt känns som det består av regler som jag har hittat på för att hindra mig själv att leva. När jag inser att jag skulle behöva fler regler. Eller när man bara blir så sjukt trött på folk man egentligen älskar.

Det är då jag mer än något annat önskar att livet var enkelt. Att känslor var vita och svarta och att alla former av kärlek var besvarad. Att krig inte finns mer, och att ingen någonsinn mer säger något som sårar mig. För då skulle jag bli lycklig.
Bless and ♥

Har haft en sån där otroligt härligt, mysig, underbar helg som man har ibland. I fredags var det födelsedagsmiddag hos världens finaste gudföräldrar, som dessutom lagar världens finaste mat. Älskar verkligen att åka dit!

I går var det inte sämre. Först en lååång tur till Gällstad där brodern min länsade Goldmine. Jag köpte skor och återupptäckte min fobi för köpcentrum. Mer om det en annan gång...
   Sen bar det av på 85-års kalas för en av världens gulligaste kyrktanter. Parenteserna och jag tryckte i oss mycket mer mat än vi egemtligen orkade efter att nyss ätit middag, men det var galet gott!
   And then, filmkväll hos finaste lilla J! Haha, allt blir galet kul med henne. Och lägger man dessutom till T, S, A, S, T och J kan det bara inte slå fel! Så det blev Melodifestivalen (gissa ni hur man kan gapflabba till La Voix ;) och sedan Mean Girls och Zoolander. Mean Girls var fortfarande ingen höjdare, men Zoolander var verkligen hur rolig som helst! Massa folk åkte hem, och sedan kollade vi på MTV i typ två timmar. Viva la Vida är finaste låten på lääänge! ♥

Idag var det bara att vakna tidigt hos J, smita med bussen utan att väcka de andra och åka till kyrkan. Frukost med gulliga kyrktanter är hög mysfaktor det! Sedan högmässa (det är alltid coolt, R's entusiasm smittar! :D) och kyrkfika med min 32-åriga kyrktant. ;)
   Snabbt hem och slänga i sig middag, och sedan till sötaste kusin V på 5-års kalas! Fem var en fin fin ålder det...Vi var där länge och käkade tårta och pratade med underbara släktingar, och sedan bar det av hemåt. Me and E kollade på Gossip Girl och finslipade plan B. Om den funkar får ni kanske veta vad det är. ;)

Nu sitter jag i alla fall här med nyfärgat hår och drömmer mig bort. Kom just på den briljanta idéen att fixa lite käk tills imorgon, så nu ska jag ner och koka pasta och baka scones. Sisådär klockan elva på natten.

Jag slår vad om att ingen vettig människa orkade läsa det här, men huvudsaken är väll att jag hade kul när jag skrev det?
Bless and ♥

Bild: Google