Think Jane Austen

Vissa gånger finns sånna där minuter som liksom drar ner hela dagen. Som när någon säger något som verkligen sårar. När man inte vet vad man känner för en person, mer än att den gör en glad i hjärtat. När allt känns som det består av regler som jag har hittat på för att hindra mig själv att leva. När jag inser att jag skulle behöva fler regler. Eller när man bara blir så sjukt trött på folk man egentligen älskar.

Det är då jag mer än något annat önskar att livet var enkelt. Att känslor var vita och svarta och att alla former av kärlek var besvarad. Att krig inte finns mer, och att ingen någonsinn mer säger något som sårar mig. För då skulle jag bli lycklig.
Bless and ♥